Tillsammans eller inte?

Nu är det stimmigt värre. Det enda man hör talas om hela tiden är att de ska välja flockledare. Och dessa ledare käbblar med varandra vareviga dag. Skatter hit och dit, pengar, jobb… Ibland dyker det upp en skandal som alla tycker att ”så här får det inte gå till”. Men det är ju just så det går till!…med deras äldre till exempel

Ska var och en få bestämma över sina pengar eller ska de gå till skatter?
Gaius och jag försöker översätta detta system till oss. Vi kom fram till att det måste handla om saker som maten. Ska var och en fixa mat själv eller ska en fixa maten till oss alla. Honmänniskan fixar vår mat mest men ibland fixar Gaius. Gaius säger också att jag tillhör de ”svagare” eftersom jag inte kan jaga så för min del är det bäst att en fixar maten till alla. Han klarar sig själv däremot. Jag skulle alltså kunna vara död! Jag är svag och oduglig!

Sen tröstar han mig och säger att det bara gäller på att skaffa mat. Annars kan jag jättemycket. Jamen då så, kan det inte vara så då? Att vi gör det vi är bra på?

Fast, säger Gaius, då blir det ju systemet med skatter. Men vi kan ju bestämma vad vi ska ha tillsammans som mat och om vi blir sjuka och så, men att alla får lika mycket hjälp. Man är ju inte mindre sjuk än någon annan om man har samma sjukdom. Nä, men det är så det blir, säger Gaius. Om han har sin musfarm med 100 möss så har han råd att vara sjuk längre än jag, för jag har inga möss alls. Alltså, jag kommer att dö fortare medan han hinner bli frisk med hjälp av sin musmat. Så om jag är jättebra på något annat så hjälper liksom inte det! Jag är ju den som ser och hör först, jag såg till exempel räven häromdan och väckte Gaius. Räknas inte det?

Det är bra med Gaius för han tycker att det räknas så han lovar mig halva sin musfarm.

Och det borde han för jag brukar hjälpa honom med att tvätta sig mitt på huvudet och andra ställen han inte kommer åt. Men då blir han arg och säger att han alltid varit snäll mot mig, som när jag var liten så vaktade han mig så andra inte var dumma. Visst, så var det ju!

Gaius tycker att han kan vara tillsammans om rätt mycket, men inte allt. Nähä, nu ska han vara på tvären! Jag som tycker vi kan vara tillsammans med mat, hem, när vi är sjuka, trötta eller vill leka. Jag vill vara tillsammans som liten, mellan och gammal. Njae, inte med att leka, jag tycker att du jämt leker, du leker helt enkelt för mycket! säger han.
Jaha, men han då? Han som roffar åt sig kattmyntan jämt och blir sur när man vill ha lite…det tycker jag är för mycket.

Nu vill inte Gaius prata om detta mer. Han säger att detta är konsten att bli ovänner. Fast jag hör honom ropa nu att han rent principiellt är tillsammans, han behöver bara vila sig lite mellan varven.  Det visste jag väl… Han behöver bara få visa sig lite annorlunda emellanåt.

Och fortfarande käbblar deras ledare. Och inte ett ljud om oss eller det fruktansvärda som håller på att hända….

Would you like to comment?

Leave a Reply