Demokrati att skjuta?

Vi låter folk skjuta X, så kommer folket att visa mer tolerans gentemot X samtidigt som vi praktiserar demokrati.

På hur många fler aversionsproblem kan vi tillämpa detta resonemang?

Det börjar ju bli hög tid att ta ställning till den frågan.

Hur många tror att det är lösningen på aversioner att börja skjuta?
Och hur många ska det till för att praktisera denna typen av demokrati?
Ska det vara 20 som har aversioner? Eller 500 eller 2000? Var går gränsen för själva mängden som ska få rätt till denna typ av demokrati?  …det finns ju rätt många aversioner i vårt samhälle och ska vi arbeta med toleransproblem på detta sättet är det ju inte en oväsentlig fråga. Dock får man väl lov att säg att det är ett helt nytt grepp. Ett nytt sätt att närma sig aversioner och ett nytt sätt att praktisera demokrati.

Det gör ju inte saken sämre, att man är rörande enig om att X ska få finnas. I begränsad mängd. Ett godtyckligt antal fastställs. Hur man kommit fram till detta antal kan man ju ifrågasätta.

Är det X utspridd på antal kvadratkilometer eller är det X upphöjt till antalet fortplantningsmöjligheter?

Nå, men X ska få finnas i begränsad mängd. Det är inte nog med det. Utan X och hela släkten är sjuk, så man måste se till att X fortplantar sig och blir frisk. Till hjälp för detta ska friska X importeras.
Sen ska man skjuta på X igen. Klart att de kanske hinner få några ungar däremellan, men hur kommer de se skillnad på friska X och sjuka X? Ska man måla dit märken på de friska X för att de ska sparas? Någon typ av omvänd stämplingsprincip? Eller kommer man bara skjuta?

Om man nu bara skjuter – varför ska man importera friska X bara för att få dem nedskjutna? Fortsätter importen av X när de skjuts?

Och vem betalar för importen? Som skjuts ner? Skattebetalarna ska stå för notan.
Skattebetalarna ska stå för nya X och uppenbarligen en ny typ av demokrati där en ospecificerad mängd av påtryckare fått igenom sin åsikt. I hur många år detta ska pågå vet vi inte. Vad notan kommer att uppgå till vet vi inte. Men vad som oroar mest är ju sättet att hantera aversioner.

Jovisst, jag pratar om vargen. Men när vi nu talar om vargen så är ju den i sig inget särexempel på att vara utsatt för aversioner. Den anses farlig. Det är mycket och många fler som anses farliga. Men trots det är det väldigt sällsynt att man för skattepengar ser till att ha ett exotiskt inslag som man kan skjuta på.

Den dödar hundar. Nödvärnsrätten eller matbehov är inget försvar. Den dödar kort o gott och har ingen rätt där. Att ha hunden kopplad är inget alternativ. Att som så många andra, räkna med att ifall man utövar vissa aktiviteter så får man räkna med förluster – är heller inget alternativ.

Skulle man kunna tänka sig att – om – man får ”leka” av sina aversioner på vargen skulle man helt enkelt bli av med sina aversioner i stort? … då blir ju debatten om krigsspel, våldsfilmer och dess påverkan helt fel… Vet månde regeringen något vi inte vet?

Vargen finns. Vargen är utrotningshotad. Vargen och dess existensberättigande kan inte ifrågasättas.

Och det är varken demokrati eller toleranshöjande att skjuta. Valuta för skattepengarna är det inte heller. Pengarna riskerar bokstavligen att ramla ner döda.
Bäva borde vi alla när argumenteringen tar såna här vändningar.

Relaterad länk:  I och med vargjakten…

Would you like to comment?

Leave a Reply